Fjärde advent
Musikhjälpen i Göteborg. Jason, Christer och Ametist sitter i glasburen några timmar till och samlar in pengar till malariadrabbade och malariahotande områden och människor. Det är så rörande att folk verkligen gör något för sina medmänniskor. Tyvärr väcker det även andra känslor. Jag blir så satans förbannad på människor som lever i överflöd. En gissning är att det mestadels är vanliga människor i arbetarklassen, studenter och ungdomar som önskar låtar för en femtiolapp. Jag tänker på alla feta rika män som egentligen skulle kunna göra hur jävlamycket som helst. Jag vill också göra hur mycket som helst och hade nog kunnat det om jag flyttat längre ut i förorten, ätit nudlar och haft det lite tråkigare. Jag har önskat en låt, kanske önskar jag en till. 100 kr, alltid något.
Önskar jag kunde vara mer delaktig. Åka till Afrika och bygga skolor eller undervisa om AIDS. Men nej, JAG har inte råd. Känns obehagligt att säga så för om det är någon som har råd så är det jag. Jag har mat, boende och är frisk. Hur långt ska man gå? Vill så mycket, får dåligt samvete. Är jag för bekväm?
Önskar jag kunde vara mer delaktig. Åka till Afrika och bygga skolor eller undervisa om AIDS. Men nej, JAG har inte råd. Känns obehagligt att säga så för om det är någon som har råd så är det jag. Jag har mat, boende och är frisk. Hur långt ska man gå? Vill så mycket, får dåligt samvete. Är jag för bekväm?
