I heart it!

Det finns en riktigt bra sida som heter www.weheartit.com. Det är liksom en bildsamlingssida och innehåller hur mycket fint som helst! Här är några av mina favoriter.

(http://macabreparade.tumblr.com/)

(http://misformarisa.tumblr.com/)

(http://piccsy.com/2010/10/ximbica/)

(http://vi.sualize.us/view/220078cbf52b07098332d28f2227afc5/)

Fint och inspirerande!

 


.. och så blev det jul iår igen.

Efter några dagars extreme-working i fisken blev det jul. Jag hade en god start med smärtor i armen. Mölndals sjukhus och total utmattning. Väcktes på julafton av en läkare som sa att det inte var någon fraktur och att jag fick åka hem. Jag är verkligen rörd av vårdens feta förbättring. De ordnade säng i ett rum och allt åt mig, kollade att jag mådde bra, önskade god jul när jag åkte hem. Omvårdnad när den är som finaste och när jag kände mig som mest ensam. Tack! Jag tror det är bra ändå att jag ställs för sådanna här prövningar. Stark kvinna reder sig själv. Jag älskar Jens, men jag vill inte vara beroende av honom. Jag kan själv men det är skönt att det finns telefon.

Åkte hem för att försöka sova ett par timmar till. Packade väskan, åkte sedvanligt till morfar och katt. Ljuva livet, god mat, snäll morfar, busig katt och bra tv. Hämtades senare upp av resterande familj. Julklappsbyte och mys! Åkte på en fet förkyldning, men vad gör det när man har en hel arm? Stannade ett dygn extra. Nedbäddad, chokladrehab och fin familj!






Julkalendern

Den är riktigt bra iår! Oldschool men ändå modern.. tidlös. Heja Gyllene Knorren!



jul-hus-ljus!










Rebecca and Fionafied!

Jag skiter i mitt osminkade ansikte och min feta dreadskaka till underhår. Jag drar på mig lite second hand, sätter på en houselåt och tänker "riktigt fett alltså". Jag har påverkats positivt av svt:s webdokumentär om två smått provokativa, hårt arbetande, sjukt snygga och roliga dj-brudar. 15 minuter i veckan (gånger alla gånger jag ser varje avsnitt samt läser deras blogg) ger mig en fin dos av ökat självförtroende. Inte för att det inte existerat förrut, men jag har liksom inte prioriterat det, självförtoendet alltså. Jag har tagit illa vid mig vid obefogad kritik, känt mig dålig och värdelös. Värdelös- min konfirmationspräst sa en gång att det var ett av dem fulaste ord han viste. Att vara helt utan värde, ja, det ligger något i det. Dem negativa tankarna är borta nu. Jag vet ju att jag är bra, riktigt bra. Jag kan massor med saker!  


RSS 2.0