Min idol, min skatt, min morfar. Han fick ont i sin kropp och flyttade till himlen. Jag älskar honom så mycket och vill att han ska komma tillbaka. Men han gör inte det, kan inte det. Intalar mig att han kommer att leva kvar. Leva kvar i mig om inte annat. För han har inspirerat och influerat mig. Vi delar samma DNA. Bara det.
Morfar- du är bäst. Jag kan sätta en slant på att du lever rövare där uppe i himlen. Att du med dragspelet i högsta hugg spelar visor. Att du dricker öl och äter sill, sittande i någon skön berså med gamla vänner. Kanske tar du en sväng om med dina friska ben och fungerande kropp. Saknaden är stor men tusen tack för allt du gjort för mig. Älskar dig.
Idag är det dagen efter i dubbel bemärkelse. Både till semledagen och internationella kvinnodagen. Jag tänker fokusera på det senare. 2008 gick jag med i Göteborgs stora demonstration den 8/3. Den var positivt laddad med trummor och gemenskap. Vid slutdestinationen på Götaplatsen lyssnade jag på Nabilas tal om jämställdhet. Jag minns det inte helt, men jag minns att det var starkt. Och jag minns att glädjen från tåget blandades med en mer kritiserande känsla. Talet handlade om att internationella kvinnodagen inte alls är en dag att fira. Orättvisor är inget att prisa! Det blir så fel fokus. Internationella kvinnodagen är en skam, den borde inte finnas! Skulle det finnas något att glädjas åt, borde det i så fall vara en jämställdhetens dag. Kvinnodagen om något, påminner och förstärker de orättvisor som finns mellan könen. Givetvis är det bra att dessa maktklyftor och förtryck uppmärksammas lite extra, men jag tycker ändå att det kan kännas lite dumt! Att prisa kvinnorna en dag om året, genom att belysa deras underläge. Låter jag som en torr gammal bitterfitta? Kanske.
Åh, vad jag avundas de människor med stil. Ja, alltså en stil som är deras. En permanent stil, med utrymme för nyheter i harmoni till de gamla- hade inte det varit något? Det är ju inte det att jag inte har någon stil själv. Mina vänner kan se en klänning och säga: "Åhhh.. den där var så himla Jenny". Men det är ju ingen enhetlig skara klänningar som hänger i garderoben. Och det är verkligen inget jag kan mixa hur som helst. Jag har flertalet kläder som jag aldrig använder p g a att de verkligen inte passar till något jag har, trots att jag inte har problem att blanda. Ibland är jag lite osäker men då tänker jag att Rebecka och Fiona hade kommit undan med det... så varför inte jag?
Idag har jag lyssnat på country och googlat på cowboyboots och westernskjortor. Det hade jag gärna strosat omkring i. Men hur gör jag med mina guldsneakers då? Hur gör jag med min matrosjacka? Handlar det bara om att bestämma sig? Det kan kännas falskt att ena dagen vara stylad rockabillybrud och andra dagen gå med odd molly-bohemlook. Men å andra sidan är både Billie Holliday och House of pain med på samma spotifylista. Det hade bara varit så smart om allt passade till allt. Om man hade en given stil. En stil som kändes trygg och rätt. I alla lägen.
Att efter sju år ringa tandläkaren och boka tid. Att lägga sig i en gynstol. Försäkringspapper. A-kasse-kompleteringar. Många saker lägger sig på hög och det blir så vansinnigt jobbigt. Jag har tagit ett cellprov. Jag har varit hos tandläkaren. Ska dra ut två tänder och jag viste ju att det skulle bli dyrt som tusan. Kanske är det därför jag dragit ut på det så. Men det blir ju liksom inte billigare ju längre jag väntar. Nu är det gjort. Inbokat två dagar för tandoperation. Lets go! Det är så himla skönt att bocka av. Låta saker släppa från hjärnan. Befriande.
Är så förbannat trött på att folk är så vansinnigt snåla! Runt omkring mig, överallt, egoistiskt handlande. Tänk till! Köp ekologisk mat, vi förstör så nedrans mycket ändå. Det är dags att sätta ner foten. Det är bannemej vår förbannade plikt att ta ansvar för vårt handlande (i dubbel bemärkelse)! Googla, undersök och ifrågasätt hur maten på ditt bord har hamnat där! Tänk efter lite, dumma människa! Bara som ett exempel kan man ta margarinet. Palmolja odlas t ex på stora plantage, mark som tillkommit genom skövling av regnskog. Hur kan man då tycka att maragrin bara är halva priset, jämfört med riktigt svenskt smör från fina gårdar? Hur? Och vad vill man helst ha i magen?
Självklart känns det inte bra att Sverigedemokraterna fick så många röster. Självklart är det fel att ett extremistiskt parti röstas in i vår riksdag. Självklart är något riktigt fel med SD:s politik, när inget av de andra invalda partierna vill samarbeta med dem. Självklart är en motreaktion befogad. Det jag inte förstår är människors vrede mot Jimmie Åkesson. Han är säkert ingen reko kille, men det är ju knappast endast hans egna röst som för hans parti framåt. Partiet har anhängare i hela Sverige, och de är många. Sverigedemokraterna står bland annat för en politik att skärpa straffen för våldsbrott, att göra livet bättre för pensionärer, att vi ska värna om de invandrare vi har tagit emot. Det är frågor som jag tycker är viktiga. Kanske är det dem frågorna som folk har röstat för. Kanske är det på grund av ren desperation som detta parti har varit ett alternativ. Kanske detta parti har lyft frågor som övriga ministrar tappat bort i deras smutskastning av varandra. Jag stödjer inte Sverigedemokraterna någonstans. Jag tycker det är bra att det idag finns demonstrationer mot rasism. Olikheter berikar. Det jag däremot vill belysa är att ett hat mot Jimmie Åkesson inte löser problemet.
