Varför hänger ni här? jag har en blogg där ingen hänger. finastaden.blogg.se är sidan. Kom kom!

Börjar om.
finastaden.blogg.se

Sicken helg! Den inleddes med 50-årsfest, bara det liksom. Femtio år, jag är inte ens hälften av den summan. Det blev fisksoppa och roliga arbetskamrater. Dans non stop med åldringar (där gjorde jag succé) och ynglingar (barnen till åldringarna som skötte grill och spellista. Hos senare nämnda gjorde om möjligt ännu mer succé).



På söndagen kom Sandra och Karl på extrem snabbvisit. Jag hade bakat blåbärskladdkaka som var torr. Kamoflerade det hela med kardemummagrädde, bär och snyggt upplägg. 



Efter kaffe och kaka mötte jag upp Sofia. Vi cyklade i gulsvart moderiktig outfit till Rambergsvallen. Sol i ögonen, brandskadad vall, ny inmarschlåt (äntligen!) och tre poäng! Bäst i stan var det ja!

Sitter i mamma och pappas kök. Mysigt att vakna upp i sin gamla flicksäng med engelska sängkläder. Vi har läst tidningen och googlat på Utöya i timmar. Lyckliga över att vi befinner oss på en annan ö.

Snart ska jag och pappa kolla på en huggorms-dokumentär, sedan ska vi plocka svamp i skogen. Ja, så går det lilla livet till här.

Jag tonar ner lite och tänker om. Lite mindre överdekorerade cupcakes och lite mer design. Lite mindre rosa drömvärld och lite mer dokumentär. Lite rejälare, lite mer jag.

Men åååh, jag blir så trött. Jag tycker det är kul att blogga, varför blir jag så lat? Det är ju bara att lägga upp en bild på några snygga bakverk/rosor/klänningar/damer (sånt jag googlar på dagligen) så kommer jag undan. På återseende, snart.

Jag fokuserar på det bra idag. Det rosa. Är så jävla pepp pepp pepp! Har hittat en mental låda där jag kan stoppa undan saker. Saker som stör, saker som kan vänta. Ett fett hår, en livssituation.

Jobbar med mitt enmansprojekt "Bussfri månad". Jag har både ben och cykel. Walk Idiot, walk! Idag ska jag cykla till Majorna. Jag känner mig lite osäker i Göteborgs cykelnät men hittar nog snart mina vägar.

Lyssnar förövrigt på Kings of Leon's Knocked up. Den är värd repeat-knappen. Den känns så stark. Jag känner mig stark när jag lyssnar på den. Därav årets Guldknapp, åh förlåt, Repeatknapp menar jag ju. Men det är kanske ungefär samma sak.

Vi har varit hundvakt åt Bruno Sötnos i veckan också. Det har känts fint. Soffan har varit i ljuva London pch inhandlat fina saker till oss (läs: mig). Bland annat urtjusiga badprodukter från märket Origia. Love at first sight och ett "vill-ha-mer-min-åpna-jävel-behov. Därför blev jag glad när jag hittade en svensk köpesida med märket. Tack Soffan!

Hej! Ja, nu är jag tillbaka.
Har flyttat, sålt fisk, flyttstädat, anpassat mig till sambolivet.
Det har tagit tid. Det har tagit kraft.

Det är verkligen inte roligt att flytta. Varför glömmer man alltid det?
Det enda som är kul med flytt är när man har bestämt sig. När man med en ny planlösning och Ikeas hemsida pysslar och smider planer. Mest drömmer man.

Sedan kommer Tråkiga Tiden Fas 1. Man packar ner saker i lådor. Allt fint och ömtåligt läggs undan, alla gardiner och kuddfodral tas ner. Man lever i kartong, damm och saker man inte vill ha men inte kan slänga.

Efter packandet (som alltid blir stressigt) och består av hälften lådor, hälften trasiga ICA-kassar (trots att man lovat sig själv en strukturerad packning i identiska flyttlådor, med informativa innehållsförteckningar) kommer själva flytten. Det ka lånas bil, hyras släp, hämtas kompisar och bäras. Bära bära bära. I trappor trappor trappor. Detta är Tråkiga Tiden Fas 2.

Tråkiga Tiden Fas 3 inleds med en festlig flyttpizza. Sedan är det tillbaka till verkligheten. Ny bostad, nya möjligeheter. Om hundra år vill säga. Nu står det lådor och kanske mest trasiga ICA-kassar överallt. Härligt! Trött, less och uttråkad blir det en ny tid av levende i lådor, förlåt, ICA-kassar (trasigare än tidigare).

Fas 4 på intåg. Flyttstäd, nyckelpanik, kvarglömda ICA-kassar.

Efter Fas 4 infinner sig lättnaden. Där är jag nu. Bara ett hem i fokus. Överfyllda skåp, kablar överallt, mannens ungkarls-palmer (varför har karlar alltid blomfria växter? Pengaträd i all ära, men var fan är pelargonen)?, övermöblerade utrymmen, men ändå- Klara!

Ja, här är vi nu. Fina Lunden. Hurra hurra hurra!

Jag har haft en riktigt bra dag idag. Vaknade med en fin man och åt semla till frukost. Åkte till lägenheten som jag och den fina mannen snart ska bo i. Vi målade vägg, turkost! Sedan åkte jag på "fågelmöte". Vi var hos Emelie denna gång och hade italienskt tema. Vi lyssnade på Pavarotti, gav filmtips, åt god mat och drack vin. Det är lätt att känna aromerna när man läser på etiketten.

(Klicka på bilden för källa).

Kom precis hem från en fest hos Tony. Begav mig hem strax efter tiosnåret, hade mer vin i påsen än när jag kom och körde Harry Potter-soundtracket i lurarna på vagnen hem.

När jag var mindre sa min pappa alltid att man skulle gå hem när det var som roligast. Jag tyckte som tonåring då att det han sa var helt STÖÖÖRT. Särskillt när man blev hämtad i lastbilen, tidigast av alla. Givetvis.

Nu är det jag som är pappa. Pappa till mig själv. Nu sitter jag här hemma medan festen därborta (troligtvis) bara feidar ut. Med te i tankarna och jazz i rummet. Utan bakrus. Utan att vara en tråkig hemmasittare. Balans.

Bra pappa, bra Jenny!





(Klicka på bilderna för källa).

(Klicka på bilderna för källa).

Jag känner mig stark. Jag kliver upp tidigare på morgonen- för att dammsuga! Jag betar av. Betar, betar, maler, gör klart. Skriver listor, ringer samtal, mailar frågor, checkar av, checkar ut. Och i detta inferno finner jag en avslappnig. En ro av den oro som jag tar tag i. Solen/regnet/vinden i ögonen. Jag drar upp skarfen och pinnar på. 

 

Datum för Alelyckan, IKEA och slutligen flytt är satta. Jag blir så stressad. Det finns så mycket jag vill rensa ut. Jag har verkligen chansen nu. (Nu eller aldrig känns det som). Min önskan är att jag ska veta vad som finns i varenda låda jag äger. Inga överraskningar. Bara kontroll.

(Klicka på bilden för källa).

Idag premiärcyklade jag för iår till (och från) jobbet. Det var så härligt att jag skrattade i nerförsbackarna. Hem är nästan allt uppför men det kändes bra, dock utan skratt. Jag känner mig så levande när jag cyklar. Skönt med lite ombyte från spårvagnsåkandet. Förra året köpte jag min drömcykel och jag blir så lycklig av bara tanken på den. Jaha, och så var det där med konsumtionen igen.

Jag målar tak i den nya lägenheten. Det är tungt och jag blir så nojjig. Jag vill bara att det ska bli perfekt. Jens är snäll och köper fika. Jag blir arg när saker inte blir så bra som jag tänkt mig. Det är tur att jag har en sådan snäll man. Som tillåter mig att gorma, utan att bli ledsen. Och som fyller på min blodsockerhalt med den dyraste yoghurten i tobaksaffären.

I lördag var jag och Jens på spelning på Henriksberg. Det var roligt och bandet som vi var där för att se, Gamla pengar, var bra! Jag blev lite mer kompis med Jens kompis Skinny också. Det känns skönt att få lite kvalitetstid med hans vänner. Jag gillar inte när han pratar om mig som "tjejen". Jag heter Jenny, och hans vänner ska veta det.

Väl inne på Henriksberg såg jag fina Mon Cheri-Linnéa. Jag gillar hennes blogg skarpt och ville verkligen säga det. Men det kändes lite konstigt att gå fram till någon, veta vad hon heter, vad hon brukar göra och säga att man gillar det. Jag blev lite nervös att hon skulle se mig som en stalker. Det gjorde hon inte, som tur var. Men det blir en liten konstig situation, det här med bloggar. Jag känner ju faktiskt inte henne. Hur mycket har man rätt att lägga sig i någons liv? Ett liv och en blogg är ju inte samma sak. Men ibland är det svårt att dra gränsen. Jag är i alla fall glad att jag sa hej. Hon är bra, Linnéa!

På söndagen åkte vi till vår nya lägenhet och målade badrumet. Nu är det bara en strykning kvar där inne, sedan är det klart. Det kommer kännas skönt att i alla fall bli klara med ett rum, även om det är det minsta. Jag längtar verkligen efter att få flytta in, att få inreda. Jag har slutligen bestämt mig för hur jag vill ha det på balkongen. Jag har ju pendlat lite mellan asiatiskt och lantligt. Det blir lite bohemiskt med grönt, vitt och zink. Sedan ska jag fästa upp tyll så att det blir lite som en himmelsäng tänkte jag. Vi får se om plan och verklighet går hand i hand. Lite extra pysselsugen är jag dock, jag har nämligen fått en riktigt skön gammal symaskin av Jens mamma, yippie!





(Klicka på bilderna för källa).

Kl. 13.00 ska jag dra ut en visdomstand. KLOCKAN 13:00, denna tid! Det blir ett oskönt väntande till dess.

Igår var Kajan och Sporre här. Vi hade botaniskt tema på aftonen och jag hade lagat delikat mat. Åh, det var sådär lagom med mat, så där lagom som är svårt att få till. Att allt går åt förutom en matlåda. Gott! Jag informerade damerna om hur orkidéer ska skötas, min far hade varit stolt. Carita gav odlingstips för balkong och fönsterbräda medan Sporre hade en liten odlings-workshop! Ja ni hör ju själva, dessa töser är fantastiska. Sedan spelade vi galenpanna. Den svåraste var nog Caritas sista- Annika Lantz i ett grävlingsgryt. Carita: "Är det ett rum"? Emelie: "För vissa".

Det är himla trevligt när man får finbesök. En stor fördel är dessutom att man får städfart. Därför går jag runt i pyjamas och tekopp och bara njuter av fräschheten. Och så tänker jag: "Det här ska väl inte vara så svårt att hålla fint. Det är ju så skönt när det är rent och fint, man mår ju så bra. Denna gången ska jag hålla efter och plocka iordning, diska, bädda, gå ut med soporna, inte låta tidningarna bli ett berg.. osv". Lycka till! 

Igår kväll kom min fina man hem från Kalmar, vi ska ses i afton. Det ser jag fram emot! Snart ska vi dessutom flytta ihop. Ljuva tanke! Inget mer packa väskan, inget mer planerande av matlådor, träning, rep, tvätt-tider, arbetskläder. Snart är det bara ett hem. Snart kommer vi bara kunna vara. Alltid vara hemma. Alltid ha sina saker. Åh!

(Klicka på bilderna för källa).

Idag gillar jag särskillt kombinationen Orange-Turkost-Rosa. Hej hopp, våren nalkas!

Hej hopp, måndag! Jag och Sandra har länge pratat om att åka till Italien i sommar. Tågluffa, hänga, dricka vin. Planer ska bli verklighet!