peaceofgbg

Mitt liv är känsligt för förändringar. När Pysen dog blev det en sjuhelvetes förändring. Saknaden är så stor. Det känns ensamt. Min vänstra axel känns naken. Den är byggd för fyra tassar. Lägenheten känns tom men jag vill inte släppa in någon annan.

Varje relation, varje känsla är unik. Det är farligt att älska för det gör ont att förlora. Men det är fan värt det. Allt jag känner är klyshor men jag antar att dem uppkom av en anledning.

Gud välsigne kattdjuret. Särskillt de kattdjur som vill sova brevid mig hela natten.

... går till mig själv! Då jag med en kriminell känsla härrom kvällen klippte mig ett. Med en rejäll sax i handen smög jag omkring i Kortedala och letade björk. Ett tu tre så hade jag ett påskris! Nu i efterhand känns min nervositet över att klippa detta ris något överdrivet, jag betalar ju trots allt skatt och lite måste man väl få ta från närnaturen? Spänning i vardagen.

Förövrigt så gillar jag påsken. Den är opretantiös och mest vårig. Idag är Jesus dödsdag men jag hänger inte läpp. Han uppstår ju bara om ett par dagar. Och jag är ju inte ens kristen. Inte så farligt iallafall. Nu ska jag baka en kaka och njuta av det lilla livet i min förortsetta. Hej hopp!









PS! Glad påsk!