Det är det här som kallas semester
Gårdagen var en katastrof. Jag pendlade mellan säng, soffa och tomt kylskåp. Hela dagen, utan avbrott. Idag när jag vaknade kände jag att saker och ting måste bli lite annorlund. Lyssnar på Kelis och känner att jag laddar upp mitt power-system. Är så trött på att vänta. Vänsta på män som aldrig tänker höra av sig. Vänta på bättre dagar. Vad fan, varje dag är en dag. Ta tag i dig själv kvinna. Livet är ingen romantisk komedi. Jag blir ratad, dumförklarad, åtsidolagd men tänker inte ta åt mig. Nä, på med ett läppstift och uträtta lite ärenden. Mår illa av att inte få komma ut i den stundtals lysande solen.
This is it
Åkte hem till Tjörn och är back in the days på fem röda. Har redan hunnit bli kompis med nostalgiromantiken genom att bland annat ha blivit skjutsad på trimmad moppe, utan hjälm.. givetvis. Det känns så oldschool att jag blir alldeles fnissig. Att med en lätt vårdslöst attityd få glida omkring på grusvägarna utan ett egentligt mål fick mig för en stund att glömma all stadens skit. God bless GBG men enough is enough. Jag behövde helt enkelt bara få sitta på en MT bakom en stabil bror som jag kan förlita mig på. Jag skulle vilja definera min vistelse som en inspirationspåfyllning. Ett kliv bakåt och två kliv framåt. Se sin vardag med lite distans för att me kunna uppskatta den.
