Mitt liv är känsligt för förändringar. När Pysen dog blev det en sjuhelvetes förändring. Saknaden är så stor. Det känns ensamt. Min vänstra axel känns naken. Den är byggd för fyra tassar. Lägenheten känns tom men jag vill inte släppa in någon annan.

Varje relation, varje känsla är unik. Det är farligt att älska för det gör ont att förlora. Men det är fan värt det. Allt jag känner är klyshor men jag antar att dem uppkom av en anledning.