Har i elva timmar varit hysteriskt sprallig och hyperaktiv i fiskboden. Lasse tyckte jag var rolig, ibland lite jobbig, men mest rolig! När jag kom hem föll jag mer eller mindre ihop. Kylan tär på mig vare sig jag ignorerar den eller inte. Kylan tar min energi och jag anser att det är okej att kolappsa. Även om det tar emot. Jag vill alltid vara på G, men jag försöker att lyssna på min mors röst: "Snälla Jenny, du kan inte vara med på allt".

 

Ibland saknar jag Houdini lite extra mycket. Idag är en sådan dag. Han är så liten. Man kan fråga sig hur mycket en dvärghamster betyder för världen. Allt och alla har kanske sin plats. Även Houdini. Ett litet djur i ett stort system. Även jag. En naiv flicka i en förort.