Kom precis hem från en fest hos Tony. Begav mig hem strax efter tiosnåret, hade mer vin i påsen än när jag kom och körde Harry Potter-soundtracket i lurarna på vagnen hem.

När jag var mindre sa min pappa alltid att man skulle gå hem när det var som roligast. Jag tyckte som tonåring då att det han sa var helt STÖÖÖRT. Särskillt när man blev hämtad i lastbilen, tidigast av alla. Givetvis.

Nu är det jag som är pappa. Pappa till mig själv. Nu sitter jag här hemma medan festen därborta (troligtvis) bara feidar ut. Med te i tankarna och jazz i rummet. Utan bakrus. Utan att vara en tråkig hemmasittare. Balans.

Bra pappa, bra Jenny!





(Klicka på bilderna för källa).