Min idol, min skatt, min morfar. Han fick ont i sin kropp och flyttade till himlen. Jag älskar honom så mycket och vill att han ska komma tillbaka. Men han gör inte det, kan inte det. Intalar mig att han kommer att leva kvar. Leva kvar i mig om inte annat. För han har inspirerat och influerat mig. Vi delar samma DNA. Bara det.



Morfar- du är bäst. Jag kan sätta en slant på att du lever rövare där uppe i himlen. Att du med dragspelet i högsta hugg spelar visor. Att du dricker öl och äter sill, sittande i någon skön berså med gamla vänner. Kanske tar du en sväng om med dina friska ben och fungerande kropp.  Saknaden är stor men tusen tack för allt du gjort för mig. Älskar dig.