Åh, vad jag avundas de människor med stil. Ja, alltså en stil som är deras. En permanent stil, med utrymme för nyheter i harmoni till de gamla- hade inte det varit något? Det är ju inte det att jag inte har någon stil själv. Mina vänner kan se en klänning och säga: "Åhhh.. den där var så himla Jenny". Men det är ju ingen enhetlig skara klänningar som hänger i garderoben. Och det är verkligen inget jag kan mixa hur som helst. Jag har flertalet kläder som jag aldrig använder p g a att de verkligen inte passar till något jag har, trots att jag inte har problem att blanda. Ibland är jag lite osäker men då tänker jag att Rebecka och Fiona hade kommit undan med det... så varför inte jag?

Idag har jag lyssnat på country och googlat på cowboyboots och westernskjortor. Det hade jag gärna strosat omkring i. Men hur gör jag med mina guldsneakers då? Hur gör jag med min matrosjacka? Handlar det bara om att bestämma sig? Det kan kännas falskt att ena dagen vara stylad rockabillybrud och andra dagen gå med odd molly-bohemlook. Men å andra sidan är både Billie Holliday och House of pain med på samma spotifylista. Det hade bara varit så smart om allt passade till allt. Om man hade en given stil. En stil som kändes trygg och rätt. I alla lägen.

(Klicka på bilderna för källa).