Kl. 13.00 ska jag dra ut en visdomstand. KLOCKAN 13:00, denna tid! Det blir ett oskönt väntande till dess.

Igår var Kajan och Sporre här. Vi hade botaniskt tema på aftonen och jag hade lagat delikat mat. Åh, det var sådär lagom med mat, så där lagom som är svårt att få till. Att allt går åt förutom en matlåda. Gott! Jag informerade damerna om hur orkidéer ska skötas, min far hade varit stolt. Carita gav odlingstips för balkong och fönsterbräda medan Sporre hade en liten odlings-workshop! Ja ni hör ju själva, dessa töser är fantastiska. Sedan spelade vi galenpanna. Den svåraste var nog Caritas sista- Annika Lantz i ett grävlingsgryt. Carita: "Är det ett rum"? Emelie: "För vissa".

Det är himla trevligt när man får finbesök. En stor fördel är dessutom att man får städfart. Därför går jag runt i pyjamas och tekopp och bara njuter av fräschheten. Och så tänker jag: "Det här ska väl inte vara så svårt att hålla fint. Det är ju så skönt när det är rent och fint, man mår ju så bra. Denna gången ska jag hålla efter och plocka iordning, diska, bädda, gå ut med soporna, inte låta tidningarna bli ett berg.. osv". Lycka till! 

Igår kväll kom min fina man hem från Kalmar, vi ska ses i afton. Det ser jag fram emot! Snart ska vi dessutom flytta ihop. Ljuva tanke! Inget mer packa väskan, inget mer planerande av matlådor, träning, rep, tvätt-tider, arbetskläder. Snart är det bara ett hem. Snart kommer vi bara kunna vara. Alltid vara hemma. Alltid ha sina saker. Åh!