Hej! Ja, nu är jag tillbaka.
Har flyttat, sålt fisk, flyttstädat, anpassat mig till sambolivet.
Det har tagit tid. Det har tagit kraft.

Det är verkligen inte roligt att flytta. Varför glömmer man alltid det?
Det enda som är kul med flytt är när man har bestämt sig. När man med en ny planlösning och Ikeas hemsida pysslar och smider planer. Mest drömmer man.

Sedan kommer Tråkiga Tiden Fas 1. Man packar ner saker i lådor. Allt fint och ömtåligt läggs undan, alla gardiner och kuddfodral tas ner. Man lever i kartong, damm och saker man inte vill ha men inte kan slänga.

Efter packandet (som alltid blir stressigt) och består av hälften lådor, hälften trasiga ICA-kassar (trots att man lovat sig själv en strukturerad packning i identiska flyttlådor, med informativa innehållsförteckningar) kommer själva flytten. Det ka lånas bil, hyras släp, hämtas kompisar och bäras. Bära bära bära. I trappor trappor trappor. Detta är Tråkiga Tiden Fas 2.

Tråkiga Tiden Fas 3 inleds med en festlig flyttpizza. Sedan är det tillbaka till verkligheten. Ny bostad, nya möjligeheter. Om hundra år vill säga. Nu står det lådor och kanske mest trasiga ICA-kassar överallt. Härligt! Trött, less och uttråkad blir det en ny tid av levende i lådor, förlåt, ICA-kassar (trasigare än tidigare).

Fas 4 på intåg. Flyttstäd, nyckelpanik, kvarglömda ICA-kassar.

Efter Fas 4 infinner sig lättnaden. Där är jag nu. Bara ett hem i fokus. Överfyllda skåp, kablar överallt, mannens ungkarls-palmer (varför har karlar alltid blomfria växter? Pengaträd i all ära, men var fan är pelargonen)?, övermöblerade utrymmen, men ändå- Klara!

Ja, här är vi nu. Fina Lunden. Hurra hurra hurra!